Arbetsrätt är ett samlingsnamn på många olika lagar och bestämmelser som reglerar olika typer av förhållanden mellan arbetsgivare och anställd. Mycket av svensk arbetsrätt styrs också av olika kollektivavtal, eftersom det inte finns lagar som täcker allt inom alla olika branscher i samhället. Det hade helt enkelt blivit för tungrott och omfattande att lagstadga om allt. Alla arbetsgivare och anställda har dock skyldigheter och rättigheter enligt olika lagar.

Vilka lagar finns inom arbetsrätt?

Det finns många lagar inom området arbetsrätt. De behöver vara många eftersom det är många aspekter inom arbetslivet, utifrån förhållandet mellan en arbetsgivare och en anställd som är viktiga att ta i beaktande. Alla som är anställda har grundläggande rättigheter om anställningsformer, ledigheter, vid sjukdom, om rätten att vara med och bestämma, skydd mot olyckor och dålig hälsa, skydd att inte bli utnyttjade till att arbeta för mycket och skyddet att inte bli trakasserade av olika anledningar. Exempel på några av de viktigaste lagarna inom området kan vara: Arbetsmiljölag, Arbetstidslag, Diskrimineringslag, Föräldraledighetslag, Lag om anställningsskydd (LAS), Lag om sjuklön, Lag om offentlig anställning (LAO), Medbestämmandelag (MBL), Semesterlag. Alla dessa lagar kan läsas i sin helhet på riksdagens hemsida.

Vad lagarna säger om anställningsformer

En person som blir anställd kan få antingen tillsvidare (fast anställning) eller tidsbestämd anställning. Huvudregeln, Tillsvidarenställning – eller fast anställning, är det samma som att en anställning alltid är en tillsvidareanställning – om arbetsgivaren och den anställde inte har skrivit avtal om tidsbegränsning. Det är mycket viktigt att avtala om detta skriftligt, eftersom det är arbetsgivaren som måste bevisa att anställningen inte gäller tills vidare. Men du bryter inte mot lagen om du är anställd och anställer någon utan att skriva ner villkoren. Däremot måste en arbetsgivare vara mycket noggrann vid tidsbegränsade anställningar, eftersom de måste hänvisas till en lag eller till ett kollektivavtal. Finns inte det så blir anställningen en tillsvidareanställning.

Regler kring tillfällig anställning

Tidsbegränsade anställningar innebär vanligtvis sämre villkor för den anställde, måste vissa kriterier uppfyllas för att det ska kunna kallas tidsbegränsade. Det som är tillåtet är vikariat, säsongsanställning, provanställning, timanställning, pensionärsanställning, och behovsanställning. Alla avtal, även anställningsavtal, kan bestå av oskäliga villkor och dessa kan bli ogiltigförklarade eller jämkade. En person som anställs är speciellt skyddad och anses vara svagare än en arbetsgivare. Det finns särskilda bestämmelser för offentligt anställda. Inom vissa yrkesområden krävs att den anställde ska vara svensk medborgare. Andra regler, som den om bisyssla, begränsar möjligheten att anställa. Offentligt anställda har ett mycket större skydd jämfört med privatanställda kring exempelvis yttranderätt.

Lagar om uppsägning och avsked

Det finns en tyst överenskommelse om lojalitet mot den som anställt en person. Arbetstagaren får inte heller konkurrera mot arbetsgivaren. Om en arbetstagare bryter mot ett avtal om anställning eller lojalitet kan det leda till uppsägning. Men det finns strikta regler kring det. En anställd har rätt till uppsägningstid som vanligtvis är från två månader. Ju längre anställning, desto längre uppsägningstid. Ska uppsägning göras så måste det finnas sakliga grunder. Ibland har arbetsgivaren först skyldighet att rätta till fel som kan ligga hos denne. Om en anställd åsidosatt sina uppdrag mot arbetsgivaren grovt är avsked aktuellt. Uppsägning brukar vara till en fördel för den anställde. Om det uppstår tvister mellan parter, handläggs de av Arbetsdomstolen (AD), eller av tingsrätten.